Hypnolatry / psychology

Once was a god whose lovely face,

Wan as the poppy and arched in wings,

So haunted a votary with his grace

And the still wonder that worship brings,

That, having sipped of Helicon’s springs,

He cast his beauty in bronze. And now

Eternal slumber bedims his brow —

Hypnos: and Dream was his dear son.

Not ours these follies. We haunt instead

Tropical jungles drear and dun,

And see in some fetish of fear and dread

Our symbol of dream — that brooding head!

And deem the wellspring of genius hid

In a dark morass that is dubbed the Id. 

Walter de la Mare, from ‘Dreams’, The Fleeting and Other Poems, 1933

Worlds concealed

En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa undre världar
är verkliga och levande, fast ofullgångna,
så sant som jag är verklig. Och vi konungar
och furstar av de tusen möjliga inom oss
är själva undersåtar, fångna själva
i någon större varelse, vars jag och väsen
vi lika litet fattar som vår överman
sin överman. Av deras död och kärlek
har våra egna känslor fått en färgton.

Som när en väldig ångare passerar
långt ute, under horisonten, där den ligger
så aftonblank. – Och vi vet inte om den
förrän en svallvåg når till oss på stranden,
först en, så ännu en och många flera
som slår och brusar till dess allt har blivit
som förut. – Allt är ändå annorlunda.

Så grips vi skuggor av en sällsam oro
när något säger oss att folk har färdats,
att några av de möjliga befriats.

 

Gunnar Ekelöf, Färjesång, Bonniers Förlag, Stockholm, 1941

 

Every human being is a world, peopled

with blind creatures in dark revolt

against the self, the king that rules over them. 

In every soul a thousand souls are imprisoned,

in every world a thousand worlds are concealed

and these blind, these nether worlds 

are real and alive, albeit unfulfilled,

as genuinely as I am real. And we kings

and princes of the thousand potential creatures within us

are themselves subjects, themselves imprisoned

in some vaster creature, whose self and being

we understand as little as our master

does his master. Their death and their love

imbue our own feelings with their tint.

 

The same as when a huge steamer passes

out at sea, below the horizon, which spreads

so evening-bright. — And we know nothing of it

till the swell reaches us on the shore,

first one wave, then another and many more,

which breaks and crashes, till all returns

to what it was before. — Yet all is different.

 

So too are we shadows seized by a strange unrest

when something tells us that they are on the move,

that some of the potential creatures are set free.